Gick från Östra sjukhuset hem idag, en promenad som tog två timmar. Var helt slutkörd efteråt och svetten bara rann ner. Det är en härlig känsla när man klarat hela vägen och speciellt när man puttar en barnvagn framför sig och funderat på att ge upp flertalet gånger. Jag är alltid sjukt nöjd efter att jag tränat, men har alltid haft svårt att komma iväg. Det svåra är ofta inte att träna utan att komma iväg, hur kommer det sig att det är så? Har bestämt mig för att se det som en rolig sak och inte som något som är jobbigt.
Har som mål att promenera så mycket jag kan under veckorna, har trots allt ett spädbarn att ta hand om. Minst tre promenader i veckan borde jag hinna med. Får inte sätta för mycket press på mig själv för då går allt åt skogen i slutändan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar